Fredriksborgs fästning i Stockholm

Den første festningen jeg egentlig var på vei til i Stockholm-skjærgården var Fredriksborgs fästning på Värmdö. Men jeg hadde litt flaks og fikk med meg Rindö redutt og Vaxholms fästning på veien. Fredriksborgs fästning stod ferdig i 1735 var oppkalt etter kong Fredrik I og ble ansett til å være Europas sterkeste festning på det tidspunktet. I løpet av 1800-tallet forfalt Fredriksborgs fästning og ble etterhvert erstattet av Vaxholms fästning. Tvers over Oxdjupet på Rindö ble Oscar-Fredriksborgs fästning bygget i årene 1870 til 1877. Oscar-Fredriksborgs fästning fremstår derfor som en mye mer moderne festning enn Fredriksborgs fästning. Det hadde skjedd ganske mye på de 142 årene det gikk mellom de to festningene var ferdigbygd på hver sin side av Oxdjupet.

Mer om Fredriksborgs fästning på svensk fra wikipedia:

Fredriksborgs fästning är en befästningsanläggning i Värmdö kommun vid Oxdjupet, inloppet till Stockholm. Fästningen bestod av torn, strandverk och kringbyggnader. Anläggningen ingick i försvaret som byggdes upp i Stockholms skärgård för att skydda Stockholm efter rysshärjningarna utmed ostkusten 1719.

Befästningarna, som blev färdiga redan 1735, kallades Fredriksborgs fästning efter kung Fredrik I och ansågs då vara Europas starkaste fästning. Under 1800-talet förföll Fredriksborg och fästningen ersattes av Vaxholms kastell. Mittemot Fredriksborgs fästning uppfördes under åren 1870-1877 Oskar-Fredriksborg. Byggnaderna för Fredriksborgs fästning förvaltas av Statens fastighetsverk och är ett statligt byggnadsminne.

Den första borgen

År 1710 föreslog fortifikationsmajoren Gabriel Cronstedt att på Värmdön invid Oxdjupet skulle byggas en lägre liggande redutt eller ett s.k. vattenbatteri för 4 st. 24-pundiga kanoner och en redutt "uppe på Värmdö". Syftet var att skydda inloppet till Stockholm. Dessa befästningar, som utstakades något norr om de nuvarande, byggdes under de följande åren, och 1719 byggdes vid övre redutten ett retranchemang (nedtagning) av kvistiga trän. Samtliga verk förstärktes 1720-1722 i samband med Rysshärjningarna.

Den andra borgen

I samband med freden efter Stora nordiska kriget 1721 gjordes en översyn över rikets försvar. Man beslöt då att förstärka skyddet vid Oxdjupet. Enligt ständernas beslut 1723 påbörjades där 1724 arbeten med en större permanent befästning under Cronstedts ledning i enlighet med av general-kvartermästaren Axel Löwen utarbetade ritningar.

Tornet

Högst upp på en platå 40 meter över vattnet placerade Löwen ett kolossalt, murat och med gevärs- och kanongalleri utrustat torn, ursprungligen i fyra våningar. Anläggningen är omgiven av en stormgrav och byggnaden nåddes enbart via en vindbrygga vars maskinerei fortfarande är bevarat i originalskick.

Befästningen rymde 40 kanoner och hade förläggningsmöjligheter för 2000 man, en siffra som idag anses vara orealistisk hög. I byggnaden fanns eldstäder och en brunn i händelse av en belägring. I byggnadens kärna förvarades krut och ammunition. Runt kärnan fanns logementen som värmdes med fyra öppna spisar.

Tornkonstruktioner användes ofta på kustfästningar vid denna tid. Tornet gav artilleriet bättre skydd och en högre eldkoncentration genom att kanonerna på olika våningsplan kunde riktas mot ett och samma mål. Samtidigt minskade dock möjligheterna till bestrykade eld. Att kanonerna placerades inomhus vållade problem med krutrök. Det löste Axel Löwen genom höga takvalv med ventilationsöppningar. Tornet skulle försvara strandbatteriet från fientligt anfall landvägen "bakifrån".

I slutet av 1700-talet användes Fredriksborgs torn som en länk i en optisk telegraflinje som fanns uppe på taket. Dagens optiska telegraf är en rekonstruktion.

Strandbatteriet

Vid stranden lades ett strandbatteri, bestående av en svag vinklad länga mellan två högre byggnader, en så kallad kaponjär: den norra med tre och den södra med två våningar. Båda takbatterier hade en murklädd dubbel tenalj mellan kaponjärerna och längst ned ett murklätt vattenbatteri med ingångsport, corps de garde och stentrappor flankerade av två hjälmklädda byster. Strandbatteriet förfogade över 41 kanoner. Idag är bara den norra kaponjärern bevarad.

I fredstid tjänstgjorde drygt 20 man i besättningen och i krigstider fanns här cirka 150 man. Befäl och manskap hade tidigare inkvarterats i baracker, men vid 1750-talets slut restes en kasernbyggnad enligt Carl Hårlemans ritningar strax ovanför strandbatteriet, en byggnad som fortfarande finns bevarad.

Befästningsarbetena i Stockholms skärgård hade avstannat efter 1740 och på grund av eftersatt underhåll tvingades man på 1770-talet till omfattande reparations- och underhållsarbeten på fästningen.

Borgen förlorar sin betydelse

Enligt 1822 års bestämmelser för Sveriges fasta försvar skulle förslag uppgöras till tornets demolerande, men de övriga verkens förstärkande; och 1826 års sjöförsvarskommitté ansåg också, att tornet, "denna vackra architecture pièce", ej hade något militäriskt ändamål, varför det borde raseras och segelledens försvar i stället anförtros åt en av strandbefästningarna.

Ett par år senare började man försänka Oxdjupet, och härmed var Fredriksborgs öde beseglat. Dessförinnan hade emellertid fästningen börjat förfalla. Begärda reparationsmedel beviljades inte, och 1826 hotade kaponjärerna att falla i ruiner. Den södra kaponjären revs 1838-39.

Tornets koppartak togs ned på 1840-talet och på 1850- och 60-talen bröts den huggna sandstenen i yttermurarna loss för att användas i resandet av Vaxholms kastell. Sedermera iståndsattes norra kaponjären och användes till kasern för arbetare, men tornet, som mestadels använts till krutmagasin, fick förfalla; slutligen revs dess översta del, och 1871 bortforslades allt vad som återstod av sandstensklädnaden för att användas vid byggandet av en annan befästning, Oskar-Fredriksborg på sundets andra strand, på Rindön.

Tornets tak har renoverats på senare år, likaså takets utkik och den optiska signalanläggningen[förtydliga]. Kring entrésidan har murverket rekonstruerats medan stora delar av den övriga yttermuren är svårt skadad.

Noe av det første man legger merke til når man kommer til Fredriksborgs fästning er hvor dårlig forfatning tårnet er i. Veldig mye av teglsteinene som er vekk. Tårnet er rett og slett i ekstremt dårlig forfatning. Men det ser ut til at de driver og rekonstruerer deler av tårnet. Om det er noen planer om å rekonstruere hele tårnet tilbake til sin opprinnelige form er vel heller tvilsomt, da det sikkert vil koste en formue. Jeg hadde ikke noen mulighet til å komme inn i tårnet da det var stengt, men hvis man tar en titt på wikipedia, kan man se noen få bilder av hvordan tårnet ser ut innvendig.

Kasernen er i dag Fredriksborg Hotell & Restaurant og er nok den bygningen som er i aller best tilstand på Fredriksborgs fästning. Strandhuset nede ved Fredriksborgs strandverk ble renovert i sammenheng med hotellvirksomheten i den gamle kasernen i 2013 mens plattformen nede mot vannet ble renovert i begynnelsen av 2000-tallet. Tårnet som står nede ved vannet stod åpent, så jeg hadde mulighet til å ta en tur inn i tårnet. Jeg valgte dog ikke å gå trappa opp inne i tårnet, da jeg var usikker på tilstanden på bygningen. Men jeg fikk tatt noen bilder der inne. Jeg fikk også åpnet to av skoddene på innsiden av vinduene og tatt noen bilder. Men jeg lukket dem selvfølgelig igjen etter meg.

Rett på den andre siden av Oxdjupet har vi den mye mer moderne Oscar-Fredriksborgs fästning. Allerede i år 1544 beordret Gustav Vasa at Oxdjupet skulle fylles igjen. Men det skjedde ikke før i 1839, nesten 300 år senere. Tidligere kunne man sperre sundet med hindringer i form av flytende stokker. Men nå som man hadde fylt igjen sundet og man kunne gå tørrskodd mellom Rindö og Värmdö, mistet Fredriksborgs fästning helt sin betydning. Forsvaret av innseilingen til Stockholm nordre innløp ble derfor konsentrert om Vaxholm fästning.

Det var svært lite aktivitet i området når jeg besøkte Fredriksborgs fästning i påska. Etter å ha tatt en nærmere titt på hjemmesiden til hotellet, ser det ut til at de bare har åpent i april, mai, juni, juli og august. April og mai er allerede fullbooket, mens juni er nesten fullbooket. I juli og august er det fortsatt muligheter for dem som ønsker å overnatte i skjønne militærhistoriske omgivelser!