Ved ICA-butikken i Böda hadde de pyntet litt til påske. Den karakteristiske påskkärringen var på plass med noen smårollinger ved siden av i tillegg. Utrolig artig synes jeg! Så jeg måtte stikke bortom og ta bilder både med mobilen som jeg delte på Twitter og med kameraet. Disse har jeg også vært vant til å se i Stockholm når jeg har vært der i påska. Så det er en svensk tradisjon, uten tvil! I tillegg til at de pynter slik som man ser på bildet, så kan man også se de kledd ut som påskkärring. Men det er vel kanskje mer vanlig at barna gjør. Det står i grunn ganske mye om denne tradisjonen i Sverige som stammer tilbake til 1600-tallets hekser. Man kan lese ganske mye om det på wikipedia:
Påskkärring, även påskkäring, påskakärring och påskakäring (i Svenskfinland påskhäxa), är enligt gammal svensk folktro en häxa som flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.
Historia
Anknytning till 1600-talets häxor
Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxor. På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att de antagits ha åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.
För att skrämma iväg häxorna tände man eldar och sköt med gevär. Något som lever kvar än idag i form av påskbrasor, valborgsmässobål/majbrasor, påsksmällare och raketer.
Påskkärringar bygger på folktro och kan skilja sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet. Det förekommer att påskkärringar har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast. Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till den tidens häxor. Kaffe dracks inte i Sverige på 1600-talet och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden.
Påskkärringstraditioner
Det är osäkert när påsktraditionen att klä ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare.[1] Påskkärringar rapporterades mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut bland husen. Ursprungligen var det vuxna och ungdomar som klädde ut sig till påskkärringar, men med tiden blev det mer av en barntradition.
I Sverige och Svenskfinland är det vanligt att barn av båda könen klär ut sig till påskkärringar (Svenskfinland: påskhäxor) vid påsk. En påskkärring är traditionellt klädd i klänning, förkläde och sjal. Alternativt kan barnen klä ut sig till påskgubbar, med tidstypiska herrkläder, hatt och mustasch, eller till exempelvis katt, påskhare, påsktupp eller kyckling. Tillsammans går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer eller knackar på, önskar glad påsk och överlämnar små gåvor. Ofta består gåvorna av tecknade påskkort/påskbrev som de själva ritat. Finskspråkiga barn överlämnar istället videkvistar enligt den ortodoxa tron från östra Finland om att kvistarna ansågs jaga bort onda andar samt skulle ge välsignelse och hälsa.
Enligt den finlandssvenska traditionen klär barn ut sig till påskhäxor på påskafton. Inom (öst)finsk traditionen sysslar barnen istället med utdelning av videkvistar och läsning av ramsor på palmsöndagen.
Som tack bjuds barnen vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva. Tackgåvorna samlas i exempelvis en korg eller kaffepanna och efter rundturen fördelas gåvorna rättvist mellan barnen. Bland finlandssvenskar och i Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga Sverige är skärtorsdag.
Under senare tid har det blivit vanligt att barn får klä ut sig till påskkärring i skolor och förskolor.
Lokala traditioner
På en del håll är det tradition med ett offentligt påskfirande där vuxna påskkärringar delar ut påskägg till främst utklädda barn. I Visby deltog drygt 4000 personer i traditionen år 2014.
I västra Värmland förekommer en särskild tradition. På påskafton öppnar man dörren hos sina bekanta ropande «glad påsk» och slänger in egenritade påskbrev innehållande godis, innan man avviker från platsen. Även i Dalsland förekommer traditionen med att påskbrev kastas in hos folk.
En lokal påsktradition som var vanlig vid 1800-talets slut och 1900-talets början var att tillverka en halmdocka föreställande en påskkärring med kläder, kvast, raka, väska och påskbrev, som sedan eldades upp på påskaftons kväll.
Siste kommentarer: